HOMECOMING
Community art performance / film
2022 - (work-in-progress)
Funded by Konstnärsnämnden, Västra Götalands region och Skövde Konsthall

Concept and direction: Josefina Björk
Co-direction and performers: Josefina Björk, Oscar Andersson, Victoria Verseau
Film: Hugo produktion
Editor: Oscar Andersson, Hugo Production, Josefina Björk

The trailer shows the process between March and August 2024, when we had a residence at Skövde konsthall and projectfunding from Konstnärsnämnden.

SHORT TRAILER: 5 MIN

LONG WORK-IN-PROGRESS TRAILER: 26 MIN

HOMECOMING, work- in -progress:
(English below)

Vi är tre konstnärer och dragartister som heter Oscar, Victoria och Josefina som i projektet HOMECOMING återvänder till vår uppväxtort för att möta våra gamla plågoandar: raggarna. Missionen är att övertala dem att tillsammans med oss skapa en spektakulär EPA-dragshow till stadens största årliga evenemang: Matfestivalen.

När vi växte upp i Skövde under 90- och 00-talen fanns tre roller att ikläda sig för att nå högre social status: brötig sportkille, smal, blond och bitchig tjej, eller raggare. Gemensamt för dessa identiteter var att de delade samma ideal: tuff, svensk, hetero och traditionell, vilket ingen av oss, av olika skäl, kunde passera som. När Victoria bodde i Skövde hette hon Vic och fick stryk för att ”han” var för tjejig. Oscar blev kallad fjolla och krympte ner sin personlighet för att passa in i den maskulina macho-normen och Josefina, som inte är helsvensk, fick höra öknamet ”Finn-turk” ropas efter henne varje gång hon passerade raggarnas tillhåll, Modegrillen. Vi blev aldrig balens drottningar, fick inte hångla med Peter, Rickard eller Johan och satt aldrig i raggarbilarnas baksäten när de cruisade runt Sandtorget.

Efter 20 år i exil börjar något att gro i oss – en skräckblandad längtan efter att komma tillbaka och förverkliga den senare av dessa gamla drömmar. Vad gör Fimpen, Rövrille och Hakan nu? Hur skulle de se på oss idag? Är dagens EPA-ungdomar mer toleranta, kan man till exempel vara queer eller brun och köra EPA? De laddade känslorna och fördomarna vi har inför raggarna är säkert ömsesidiga. Finns det något hos oss performancekonstnärer och dragqueens som skrämmer dem? För oss har raggarna alltid varit det läskiga, hemsökande spöket från förr, men egentligen var ju raggarna också outsiders som folk hade fördomar om. Vad skulle hända om vi och raggarna gick samman, och levde ut alla de fördomar som bitchtjejerna och sportkillarna hade om oss genom en gemensam, väldigt olagom HOMECOMING?

Genom ett osannolikt konstprojekt vill vi inkludera raggarna, det yngre EPA- och queercommunityt, skaraborgs-queers i exil, kommunpolitikerna, konstmuseet och Matfestivalen i en konstnärlig process. Resultatet blir förhoppningsvis en spektakulär, koreograferad EPA-dragshow för invigningen av den årliga stadsfesten: Matfestivalen 2027. En process som både blir en film eller tv-serie och ett deltagarbaserat performanceverk.

ENG

We are three artists and drag performers: Oscar, Victoria, and Josefina who, in the project HOMECOMING, return to our hometown to confront our former bullies: the raggare. Our mission is to persuade them to join us in creating a spectacular EPA-drag show for the city’s largest annual event: Matfestivalen.

Growing up in Skövde during the 1990s and 2000s, there were three roles one could adopt to gain higher social status: The macho sports jock, the blonde, skinny, bitchy girl, or the raggare. What these identities shared was a common set of ideals—tough, Swedish, heterosexual, and traditional—which none of us, for different reasons, could ever pass as. When Victoria lived in Skövde, she went by Vic and was beaten for being “too girly.” Oscar was called a fag and shrank his personality to fit into the masculine macho norm. Josefina, who is not 100% Swedish, Got called “Finn-Turk” every time she passed the raggare hangout, “Modegrillen”. We were never prom queens, never got to make out with Peter, Rickard, or Johan, and never sat in the back seats of the cruising cars circling Sandtorget.

After 20 years in exile, something has begun to stir within us—a fear-laced longing to return and finally realize the latter of those old dreams. What are Fimpen, Rövrille, and Hakan doing now? How would they see us today? Are today’s EPA youth more tolerant—can you, for example, be queer or brown and still drive an EPA? The charged emotions and prejudices we hold toward the raggare are likely mutual. Is there something about us—performance artists and drag queens—that frightens them? For us, the raggare have always been the scary, haunting ghosts of the past, but in reality, they too were outsiders subjected to prejudice. What would happen if we and the raggare joined forces and collectively embodied all the stereotypes that the bitch girls and sports jocks projected onto us, through a shared, unapologetically excessive HOMECOMING?

Through an unlikely art project, we aim to include the raggare, the younger EPA and queer community, Skaraborg queers in exile, municipal politicians, the art museum, and Matfestivalen (the Food Festival) in a shared artistic process. The result will hopefully be a spectacular, choreographed EPA drag show for the opening of the city’s annual festival, Matfestivalen 2027. The process itself will take the form of both a film or TV series and a participatory performance work.